Livet i den Gefla staden

Åh, har mycket att skriva.. men vet inte vart jag ska börja, om jag ska börja över huvudtaget. Har mycket inombords som jag vill få ut, men jag vet inte om bloggen är det rätta stället. Vet inte vart det rätta stället är alls. Känner att det jag vill få ur mig inte är något jag vill prata med någon om heller eftersom det känns lite töntigt. Och jag har ju satt mig i den här situationen själv, och jag kan göra väldigt mycket åt den.. Känner att jag missar jättemycket, det är väl det jag vill få ur mig. Att jag går miste om väldigt mycket kvalitetstid med mina vänner inne i Gävle, eller mina vänner överallt. All annan stans än i Sandviken, eftersom jag inte har några vänner här. Gaah, vill ju inte verka värsta nere o så, för det är jag väl egentligen inte, men jag måste ju medge att det känns tråkigt att inte kunna (kan kan jag ju visst) göra spontanbesök och hitta på något bara sådär ändå. Ta promenader, fika, äta middag o bara hälsa på. Det känns som att jag missar en massa. Jag känner att jag hamnar utanför på något vis, att jag inte har någon stark relation till någon, bara halvdana till allihop.
Ojoj, va deppig jag blir av att skriva det här, men det var skönt att få ur mig det. Och det var inget stort, som det kanske verkade i början, men jag skriver inte för att berätta det här för världen, jag skriver för att få ur mig det. (nu kan man ju inte komma undan att folk läser på en blogg, jag skulle ju kunna valt att bara skriva ner nåt på datorn som ingen skulle få se.) Bla bla bla. Jag har fått skriva av mig, läs om ni vill.

För övrigt mår jag bra, inget att oroa sig för, hehe. :)

Ser fram emot födelsedagen då jag får finbesök av familj och vänner! :)

Peace!